A miracle looking in my life
Jag tror att vi alla väntar på att det där extra, det där lilla miraklet ska inträffa. Jag satt och pratade med mamma idag då vi åt middag, om en vän som verkar ha det perfekta livet. Jämt när man pratar med henne så har hon hunnit med allt hushållsarbete, tränat och jobbat.
Visst, alla kanske inte tycker att det är något att vara avundssjuk över men har man egen lägenhet vet man hur mycket det är som ska bli gjort. Disken, tvätten, städningen, bädda rent och vattna. Antagligen har man ett jobb, och i dessa tider och i min ålder är det inte alltid lätt att hitta ett bra betalt jobb som man faktiskt trivs med. Man kan inte tacka nej till jobb utan får ta det som kommer upp och ibland göra vissa uppoffringar.
Jag tror det är flera som känner igen sig.
Jag tycker i alla fall att det är otroligt med männsikor, hur mycket de hinner med, hur positiva de alltid är .
Såå, när vi satt och åt mamma och jag berättade jag just om denna kompisen, hur perfekt hon verkar ha det. Mamma svarade och sa att det faktiskt kan vara så att hon förskönar det, hon kanske visst är trött och tycker att det är tråkigt ibland. Hur många riktiga vänner har hon? Hur ofta är hon ute och roar sig? Tycker hon verkligen att hon har det där perfekta livet?
Jag fick faktiskt en tankeställare, vad är det perfekta livet? Hon kanske tycker att jag verkar ha det perfekta livet? Har jag det perfekta livet? Fast jag kom fram till att jag nog inte har det perfekta livet men jag kom också fram till att jag nog inte ens vill ha det perfekta livet...
Jag tror på talesättet, det blir vad man gör det till.
Jag kan vara en expert på att faktiskt krångla till allting, jag analyserar ett litet sms i flera timmar, får för mig saker och tänker, men tänk om, men vad händer då? Hur ska jag göra i fall det blir så?
Ofta blir det Emelie och jag som sitter och analyserar (du får stå ut med mina tjat ofta du! ;), vi kan snacka om en händelse i en evighet, sen visar det sig att det inte alls var så eller att allt ordnar sig. Det var bara 4 timmar att oroa sig eller att vara irriterad i onödan. Är alla så här crazy eller bara jag ? :)
När jag tänker tillbaka så har jag kanske det "perfekta" livet (om det nu finns något sånt)
Jag har en underbar familj, 2 syskon som jag visserligen inte träffar så ofta men vi vet att vi alltid finns där utan att träffas varje dag!
Mamma och pappa som lever tillsammans och som båda är friska och pigga. Mormor som tyvärr har varit dålig men är på väg tillbaka till sitt rätta jag igen! Hon har överlevt cancern 2 gågner, hudcancer båda gångerna. Det finns tyvärr de familjer där det ofattbara inträffar. Morfar vann också över cancern, prostatan. Farmor säger själv att hon är lite ensam och har lite ryggont men hon lever och är relativt pigg. Jag tror att man ska vara glad för det man har istället för att tråna efter det man inte har.
Min pojkvän är helt fantastisk. Han lugnar alltid ner mig när jag har freakat out :)
Jag bestämde just att jag visst har det perfekta livet och det ska jag vara glad över! Så det så! : )
Man kan inte ändra världen.
Det man kan ändra är sitt sätt att se på världen.
Då ändars också världen.
Visst, alla kanske inte tycker att det är något att vara avundssjuk över men har man egen lägenhet vet man hur mycket det är som ska bli gjort. Disken, tvätten, städningen, bädda rent och vattna. Antagligen har man ett jobb, och i dessa tider och i min ålder är det inte alltid lätt att hitta ett bra betalt jobb som man faktiskt trivs med. Man kan inte tacka nej till jobb utan får ta det som kommer upp och ibland göra vissa uppoffringar.
Jag tror det är flera som känner igen sig.
Jag tycker i alla fall att det är otroligt med männsikor, hur mycket de hinner med, hur positiva de alltid är .
Såå, när vi satt och åt mamma och jag berättade jag just om denna kompisen, hur perfekt hon verkar ha det. Mamma svarade och sa att det faktiskt kan vara så att hon förskönar det, hon kanske visst är trött och tycker att det är tråkigt ibland. Hur många riktiga vänner har hon? Hur ofta är hon ute och roar sig? Tycker hon verkligen att hon har det där perfekta livet?
Jag fick faktiskt en tankeställare, vad är det perfekta livet? Hon kanske tycker att jag verkar ha det perfekta livet? Har jag det perfekta livet? Fast jag kom fram till att jag nog inte har det perfekta livet men jag kom också fram till att jag nog inte ens vill ha det perfekta livet...
Jag tror på talesättet, det blir vad man gör det till.
Jag kan vara en expert på att faktiskt krångla till allting, jag analyserar ett litet sms i flera timmar, får för mig saker och tänker, men tänk om, men vad händer då? Hur ska jag göra i fall det blir så?
Ofta blir det Emelie och jag som sitter och analyserar (du får stå ut med mina tjat ofta du! ;), vi kan snacka om en händelse i en evighet, sen visar det sig att det inte alls var så eller att allt ordnar sig. Det var bara 4 timmar att oroa sig eller att vara irriterad i onödan. Är alla så här crazy eller bara jag ? :)
När jag tänker tillbaka så har jag kanske det "perfekta" livet (om det nu finns något sånt)
Jag har en underbar familj, 2 syskon som jag visserligen inte träffar så ofta men vi vet att vi alltid finns där utan att träffas varje dag!
Mamma och pappa som lever tillsammans och som båda är friska och pigga. Mormor som tyvärr har varit dålig men är på väg tillbaka till sitt rätta jag igen! Hon har överlevt cancern 2 gågner, hudcancer båda gångerna. Det finns tyvärr de familjer där det ofattbara inträffar. Morfar vann också över cancern, prostatan. Farmor säger själv att hon är lite ensam och har lite ryggont men hon lever och är relativt pigg. Jag tror att man ska vara glad för det man har istället för att tråna efter det man inte har.
Min pojkvän är helt fantastisk. Han lugnar alltid ner mig när jag har freakat out :)
Jag bestämde just att jag visst har det perfekta livet och det ska jag vara glad över! Så det så! : )
Man kan inte ändra världen.
Det man kan ändra är sitt sätt att se på världen.
Då ändars också världen.
Kommentarer
Trackback
